hennes emballage

 Italienaren har hört av sig

men jag vet inte vad jag vill

inte för att det spelar någon roll egentligen

för han åker hem snart och jag kan få bryta min spaghetti ifred igen

 i hur många bitar jag vill.

Och det spelar väl ingen roll egentligen

för jag bryr mig om någon annan egentligen

och för att jag ändå bara låter dem jag egentligen inte bryr mig om komma riktigt nära - en stund

en kortsiktlig lösning

 en skyddsmekanism

som borrar hål i mig

och inte alls skyddar

egentligen

Hon frågar mig om det är första gången. Dirigerar sina ord med enorma vita redskap.

Slappna av, säger hon. Tänk på Karibien, säger hon.

Jag har inte varit där. Jag har aldrig varit någon avslappand typ heller

Så jag försöker tänka att det inte är hon som är där. Samtidigt som jag är glad att det är hon och ingen annan eftersom jag har förjävligt lätt att känna mig trygg med folk jag inte känner. Överkonsumtion av vrickade filmer om vrickade människoöden har infekterat mitt sinne med ett inbillat kalejdoskopseende beträffande människosidor

Jag är dock en usel människokännare